Blogginlägg A: Om läsaren får välja?

Det gräl som för stunden pågår hos TV4 har knappast undgått någon. Kvällspressens löpsedlar går snart att tapetsera hela TV4-huset med och ett rekord i antal mittuppslag med det debatterade ämnet är nog inte långt borta.

Det var redan under föregående vecka som bråket tog fart efter att Elisabet Höglund, en av programledartrion i Förkväll (+ Carin da Silva, 25 och Yvonne Ryding, 48), uppmanats ta en timeout för att vila upp sig. Elisabet upplevde ledningens vädjan som en förnedring och en antydan till att ”hon är gammal”, då hon tillhör den äldsta generationen av de tre programledarna. Snacket om TV4:as åldersdiskriminering kunde börja.

Man, det vill säga undertecknad, frågar sig om fallet är av högt nyhetsvärde? Uppenbarligen med tanke på all den publicitet och uppmärksamhet som händelsen fått i media. I min mening är inte detta en nyhet i den bemärkelsen att den på ett eller annat sätt berör ett stort antal människor. Det är ingen katastrof som förorsakat tusentals liv. Inte heller upptäckten av ett preparat som kan bekämpa all cancer. Ingen drar efter andan vid bemötandet av nyheten. Det är inte på något sätt en sensation. Trots det diskuteras nyheten flitigt och vägarna att försöka gå runt den är smala och snåriga.

Här har vi ett tydligt exempel på närhetsprincipen som tillämpas inom journalistiken. Förkväll med dess programledare har på kort tid blivit familjärt för oss svenska TV-tittare. Efter en tuff dag på jobbet eller skolan, blir ofta nästa destination soffan. Även om jag inte tittar aktivt på programmet, finns det ofta med i bakgrunden – under middagstillagandet, telefonsamtalet med kompisen… Det blir ett med vardagen och en viss relation och identifikation till människorna vi ser i rutan skapas.

Intressant. För vad sker egentligen inte där ute som borde klassas som en tyngre nyhet? Hur många människor far inte illa varje dag, landet om, världen över? Så otroligt många fall som borde uppmärksammas mer. Men vad kan lilla jag i Karlstad göra åt att spädbarn misshandlas av sina föräldrar i en förort till Stockholm? Eller svälten i Afrika, vad kan jag bidra med mer än de pengar jag donerat? Nej, då är det helt klart väsentligare att följa TV4-debatten och samtidigt få möjlighet att göra sin röst hörd. För ingenting är väl viktigare än att diskutera Elisabet Höglunds framtid?!

Ytterligare en händelse som fått stor uppmärksamhet i både Sverige och andra delar av Europa, är den älg som tog sitt liv i Söderhamn. Älgen hade letat sig in i centrum, tagit sig in i ett parkeringshus och hoppat över kanten. Åtta meter ner. Nyheten spred sig också via de sociala medierna twitter och facebook. Av diskussionerna att döma ser allmänheten älgens tragiska öde som ”roligt”. Krig, svält och misär vet vi alla att det alltid finns. Men stories om älgar som begår självmord, hur vanligt är det? Givetvis är det en nyhet som sticker ut från det vanliga och blir till något intressant och spännande.

Visst har vi den växande interaktiviteten att tacka. Idag finns möjligheter för redaktörerna att kolla upp vilka nyheter som är attraktivare än andra för läsarna. Funktionen att kunna lägga kommentarer till artiklarna skapar, som ovan nämnda fall, möjlighet till ett åsiktsutbyte. Vissa saker uppmärksammas mer, väcker engagemang och blir tacksamma ämnen för journalisterna att skriva om.

När övertog läsarna makten över nyheterna?